hem där de kände sig trygga.
De väntade inte på någon dramatisk entré.
Varje introduktion skulle behöva ske med tålamod.
Jag sa att jag ville hjälpa till.
Hon nickade, men hon gav mig ingen lista med uppgifter och bjöd inte hem mig.
Vi kom överens om att prata igen veckan därpå, när vi båda hade fått tid att tänka.
När vi reste oss för att gå frågade jag om det fanns någon annan i hennes liv.
Hon såg förvånad ut över att jag tog upp det just då.
”I dag handlar det om Alice och Ben”, sa hon.
Jag bad om ursäkt, och hon accepterade den.
Den kvällen skrev jag tre sidor för att försöka förklara mig.
Nästa morgon läste jag igenom dem och började om.
Det andra brevet var kortare.
Jag erkände att jag hade undvikit viktiga samtal och frågade hur ett första steg skulle kunna se ut för
Comments